Intervju – Ennio Midena

Han är verklighetens Videomannen

I nya svenska thrillern Videomannen kretsar handlingen kring en fanatisk VHS-samlare och en försvunnen zombierulle. Vi har träffat videofantasten som filmens huvudperson delvis är inspirerad av.

Text & foto: Thomas Nilsson

I Videomannnen möter vi Ennio Midena, alias ”Videomannen” (spelad av Stefan Sauk.)

På 80-talet drev Ennio stans största och mest välsorterade videobutik. Nu är han luspank och bor ensam i en källare i ett hyreshus, omgiven av tusentals VHS-kassetter och staplar med surrande videobandspelare och flimrande teveapparater.

Ennio älskar fortfarande film och tillbringar den mesta av sin tid med att antingen kolla på gamla VHS-filmer eller leta nya fynd i second hand-affärerna. Men nu ligger Ennio efter med hyran och riskerar att bli vräkt när han kommer i kontakt med den mystiske ”Faceless”.

 

Videovåldsdebatten gav nytändning

Filmens ”Videomannen” är delvis inspirerad av verklighetens Ennio Midena, 68, som under många år drev Landala video i Göteborg. Det var också här som regissören och manusförfattaren Kristian A. Söderström träffade och lärde känna Ennio.

 

Ennio växte upp i Italien och var filmintresserad redan som liten.

– När jag var barn fanns det varken teve eller video. Men jag gick på bio så ofta jag kunde för min veckopeng. Vi hade två biografer i byn som visade flera olika filmer i veckan. Där var det inte tal om några åldersgränser. Jag kunde se allt.

När videon fick sitt genombrott i Sverige i början av 80-talet och videovåldsdebatten samtidigt blossade upp fick Ennios filmintresse en nytändning.

– Censuren började klippa och förbjuda en massa filmer som gavs ut på video. Men det hade ju bara motsatt verkan. Förbjuden frukt smakar alltid bäst. Jag fick kontakt med folk som köpte oklippt film utomlands, samlade och bytte filmer och det tyckte jag var kul.

Det återuppväckta filmintresset resulterade också i att Ennio vintern 1984 övertog en videobutik på Landala torg i Göteborg.

Film på video var ett fenomen som spridit sig som en löpeld över landet. Det var action, skräck och karate som aldrig skulle visas på teve eller ens på bio här. Videobandspelarna sålde slut i rekordfart i butikerna och Sverige blev snabbt ett av världens videotätaste länder.

– Affärerna gick bra, folk hyrde allt som fanns, minns Enno.

– Det gick så bra att vi tog över fotobutiken bredvid och öppnade upp större lokaler för att få plats med mer filmer.

Framför allt ville folk hyra Motorsågsmassakern, The Boogeyman och Dödens mannekänger och andra filmer som upprört panelen i SVT:s debattprogram Studio S: Vem behöver video? Men de mest utskällda filmerna blev förbjudna och polisen slog till med razzior mot flera videobutiker för att beslagta de svartlistade filmerna.

 

Du hamnade också på löpsedlarna, helt ofrivilligt …

– Det hände av en ren slump, bara ett knappt år efter att jag öppnat butiken. En fotograf från Göteborgsposten dök plötsligt upp en dag tillsammans med två smågrabbar. Han sa att han hört talas om min butik och frågade om han fick ta lite bilder för att den var så fin. Och det fick han.

Men dagen därpå fick Ennio en chock.

”Här hyrs de förbjudna filmerna ut”, löd den braskande rubriken på GP:s förstasida – med bilder tagna i Ennios butik och med småkillarna som poserade vid hyllorna med videokassetter i händerna.

– Artikeln handlade om att videobranschen var oseriös och att butikerna hyrde ut våldsfilmer till barn. Men själv hyrde jag aldrig ut till minderåriga. Jag var stenhård och kollade alltid legitimation. Kom ungarna in med sina föräldrars ID-kort ringde jag alltid hem och frågade om de verkligen lånat ut sin legitimation och vilka filmer deras barn i så fall fick hyra.

 

Men suget efter videovåld var stort och barnen var uppfinningsrika.

– Det hände att ungar på åtta-tio år kom in och ville hyra Shogun Assassin, Hellraiser eller Scarface i sällskap med sin aningslösa pappa, mormor eller farfar. När jag berättade vad filmerna handlade om blev de förskräckta och sa tvärt nej. Ungarna blev förstås arga så det blixtrade i ögonen. Det var blickar som kunde döda, skrattar Ennio.

– Ungarna ville inte se något barntillåtet, så det slutade med att de lommade ut tomhänta. Jag förlorade förstås pengar på det, men jag anser fortfarande att jag gjorde rätt. Barnen i området hatade mig, men jag fick respekt bland föräldrarna och butiken fick ett bra rykte med tiden.

 

Klart Ennio ville ha tillbaka filmerna

Ennio drev Landala video i 26 år.

När dvd:n kom och ersatte VHS fick uthyrningen ett nytt lyft. Men i takt med att folk på allvar gick över till ladda ned och strömma film blev det allt svårare att få ekonomin att gå ihop.

– Till slut gick det inte att hålla på längre. Jag började köra buss istället och sålde butiken, komplett med alla filmer.

Men de nya ägarna var inte intresserade av att hyra ut film.

– De ville bara åt lokalerna. Läget mitt på Landala torg har ju alltid varit attraktivt. De skulle göra om stället till en frukt - och grönsaksaffär.

Ennio blev tillfrågad om han ville köpa tillbaka filmerna – och det ville han.

– Jag köpte alla VHS-filmerna eftersom jag redan då hade en hemsida där jag köpte, sålde och bytte videofilmer.

Ennio stuvade så småningom in hela filmsamlingen i en hyrd källarlokal på andra sidan stan. Tusentals VHS-filmer står uppställda i hyllor i långa rader som om det var 1984 igen och butiken på Landala torg har återuppstått. Det var också i samma källare som man spelade in flera scener i den aktuella psykologiska thrillern Videomannen. Bortsett från att man möblerade om lite grann, ser det exakt likadant ut i lokalen som i filmen.

Och det är här vi sitter nu – tillsammans med verklighetens Ennio i hans fantastiska filmgrotta, omgivna av färgsprakande favoriter från förr. Det är också precis som Ennios namne i Videomannen säger;

– Min källare är för fan en tidsmaskin!

 

Samlarklipp och nostalgikänsla

När Ennio gick i pension fick han mer tid över till videokällaren.

– Då startade jag en ny webbutik (www.enniosmoviecave.com) och började köpa och sälja film igen. Den driver jag fortfarande.

 

Saknar du videobutiken?

– Både ja och nej. Det var otroligt slitsamt. Under de första tolv åren hade jag öppet tio timmar om dagen, 365 dagar om året. Det var förstås varken hälsosamt eller ekonomiskt hållbart. Julafton var den första dagen Ennio började hålla stängt.

– Det var ändå folktomt då. I bästa fall kom det in någon som köpte chips, cigaretter och godis, men ingen hyrde film.

Ändå fick han klagomål.

– Kunder ringde och sa att de ”hade tänkt hyra en rulle på julafton, men då var det stängt”. Först efter 16 år kunde Ennio ta semester, då var han ledig i tre veckor. Sedan var det bara jobb igen.

– Det var filmintresset och samlandet som gav mig ork, lust och glädje och en mening med att fortsätta slita med butiken. Butiken gav mig också bra kompisar som jag kunde prata film med nästan dagligen. Idag är de borta allihop och de saknar jag.

 

Ennio blev känd och omtyckt för sitt engagemang och filmkunnande.

– På den tiden var det otroligt svårt att veta vilka filmer som censuren hade klippt i och hur mycket. Därför samkörde jag ofta två kopior av samma film i butiken – då kunde jag jämföra den klippta svenska utgåvan med en utländsk ocensurerad och ta reda på vad som var bortklippt.

 

Intresset för vinylskivor har ju fått en nyrenässans. Har du märkt en liknande efterfrågan på VHS?

– Nja, det kan jag väl inte påstå. Det är bara en liten klick samlare som fortfarande håller på med videofilmer. Dussinfilmerna saknar ju värde. De som köper VHS idag gör det främst av nostalgiska skäl och det handlar mest bara om enstaka titlar. Men priset på rariteterna har gått upp. Ett par gamla sällsynta Video Invest-titlar såldes till exempel på Tradera ifjol för 10 000 kronor (Staden med de levande döda) respektive 15 000 (Zombie Holocaust). Även lösa videoomslag säljs ibland för dyra pengar. Jag har sett instick som gått för mellan 4 000 och 6 000 kronor.

 

Har du själv gjort något sådant klipp?

Jag sålde Video Invests utgåva av Emmanuelle för 4 000 kronor

 

Ennios privata videosamling omfattar runt 1 500 VHS-filmer.

Bland dem finns Video Invest-utgåvan av Zombie som syns i Videomannen. Och han köper fortfarande en del äldre videofilmer. Ibland slinker det också med filmer på dvd.

– Fast det var längesen jag hittade något på VHS som jag vill ha.

Meningen är också att Ennio ska sälja sin videosamling.

– Jag tänker ju på mina anhöriga. Vad ska de göra den dag jag går bort och de plötsligt får tusentals gamla videofilmer i knäet? Det blir ju ett jätteproblem för dem. De har ingen aning om vilka filmer som är värdelösa och vilka de kan få bra betalt för.

Men Ennio erkänner att det tar emot att göra sig av med samlingen.

– Det är svårt att skiljas från filmerna.

 

I Videomannen är filmens Ennio ganska bitter över hur samhället har utvecklats och blivit så digitaliserat på alla sätt. Kan du också känna så?

Ibland. Särskilt när det gäller film. Idag ser unga människor på film ungefär som de tuggar tuggummi – de tittar och när det är slut spottar man bara ut det. Eller så tröttnar de efter fem minuter och letar upp en ny film. Det finns inget tålamod längre. Och man har inget intresse av att spara på filmer och bevara sina upplevelser. Numera handlar allt bara om digital konsumtion för stunden. Värst av allt är att folk ser film i sina mobiler. Jag kan inte förstå tjusningen med det. Det förstör ju upplevelsen totalt. Och det är likadant med mina egna barn, jag begriper inte hur de kan välja att se film på en liten skärm när vi har en 50-tumsteve hemma.

 

Det är förstås också lite av svaret på frågan varför du fortfarande tycker så mycket om att se film på VHS …

– Det är ju lite samma sak som att lyssna på gamla vinylskivor. Lite knaster och svaj skapar karaktär och en känsla som man aldrig får med digitala inspelningar. Jag kan ingenting om kameraplaceringar, ljussättning och sådana tekniska saker. Men det bryr jag mig inte om heller. För mig handlar film om en upplevelse. Många av filmerna som jag gillar är gjorda på 60-, 70- och 80-talet och har en speciell känsla som blir lättare att återuppleva om man ser dem på VHS.

 

10 000 filmer och en skådisdebut

Så länge Ennio hade sin videobutik såg han minst en film varje natt. Dels för att hålla koll på utbudet, dels för att varva ned efter en lång arbetsdag. På 26 år hann det bli nära 10 000 filmer.

– Men idag ser jag nästan ingenting. Jag hinner inte. Jag har så mycket annat att göra med min frus företag och när det är kväll är jag för trött för att se film.

Under årens lopp har Ennio ofta fått frågan vilken hans favoritfilm är.

– Men det kan jag inte riktigt svara på. Det beror helt på vilken genre det gäller. Jag har flera favoriter i alla genrer. Men Clint Eastwood och dollarfilmerna gillar jag – och musiken som är gjord av en annan Ennio (Morricone), skrattar Ennio.

 

Och nu har du själv blivit en karaktär i en film.

– Ja, och det är förstås kul. Men jag har varken läst manus eller sett filmen än, skrattar Ennio som själv dyker upp i en scen som fastighetsskötare i Videomannen. Under inspelningarna i filmkällaren fick Ennio också visa Stefan Sauk hur man lagar VHS-kassetter för en scen.

– Jag är ju rätt bra på att fixa med kassetter och videobandspelare, så det är klart jag ställde upp med lite teknisk support också.


Artikelflöde

Äntligen besked!

SISTA SÄSONGEN AV GAME OF THRONES - PREMIÄR I APRIL 2019

Game of Thrones sista och åttonde säsong i sex avsnitt har premiär på HBO Nordic i april 2019.


Z-Wave.Me Wall Controller SC

Som en strömbrytare på väggen!

Tänk om man kunde tända och släcka i taket genom att trycka på en knapp, en slags lampknapp på väggen, i det rum man vill tända i – och fjärrstyra eller tidstyra samma lampa!


MÅNADENS STORBILDSUPPLEVELSE

SPIDER-MAN

Spindelkillen är tillbaka! Denna gång i form av en PS4-exklusiv stortitel utvecklad av välrenommerade Insomniac Games.


Osmart på IFA

Popps Smart Camera Gateway

Det smarta, intelligenta hemmet bjuder på enastående komfort och bekvämlighet och har redan blivit en realitet.


Referensmässig UHD-duo

Värstingar från Pioneer

Sedan Oppo lämnade spelarmarknaden har Panasonic varit ensamma om en tung lyxspelare med alla finesser, men nu får den konkurrens av Pioneer UDP-LX500, och senare i år UDP-LX800.


TÄVLING

JURASSIC WORLD: FALLEN KINGDOM

TÄVLA OCH VINN FILMEN PÅ BLU-RAY OCH SPELET TILL PS4!


Recension

THE CREW 2

Var det ont om semesterdagar i somras? Behöver du ett miljöombyte? Då föreslår jag att du hoppar in i Ivory Towers massiva racingvärld, som spänner från kust till kust på nordamerikanska kontinenten.


Sony UBP-X500

Billig universalspelare

Slanka Sony UBP-X500 - firmans tredje och billigaste Blu-rayspelare.


Blu-rayaktuella You Were Never Really Here

Vedergällning på beställning

När You Were Never Really Here premiärvisades på Cannesfestivalen ifjol fick filmen ta emot en lång stående ovation från publiken. Nu släpps äntligen det kritikerhyllade och brutalt intensiva thriller-dramat på Blu-ray.


Möbelsnickeri för hemmabio

Läcker retro

I Vancouver finns MazinCraft som specialiserat sig på möbelsnickeri för hemmabio.


Smidigare korrigering

Ny version av Dirac Live!

Den nya andra generationens ljud- och rumsoptimeringsprogram är inte bara uppgraderad rent tekniskt utan ska också vara ännu mer lättanvänt med både tydligare gränssnitt och förenklad inkoppling.


Sony TV

Nya toppmodeller

Namnet Master reserverar Sony för sina allra bästa TV-apparater och nu kommer två nya minimalistiska Mastermodeller: AF9-OLED och ZF9-LCD.


32-kanals processorförsteg

StormAudios nya topprocessor

Ett balanserat moduluppbyggt 32-kanals processorförsteg överlastad med finesser som tre 3D-format, Sphere Audio och Dirac Live-korrigering, men ändå har överskådligt gränssnitt och är lika hemtam multisammanhang som i kräsen hifimiljö - finns det?


Exklusivt för hemsidan!

Krönika: I favoriternas fotspår

När regnet sveper in från väster och sommaren drar sin sista suck dricker vi kaffe på Kafé Öresund i Viken.


Marantz NR1609

Röststyrd lågprofil

Marantz uppskattade slimline-receivrar heter i år NR1509 och NR1609!


Meddelande

Laddar meddelande...